Gatubarn.nu - En resa till soptippen i Nicaragua och tillbaka!

2010-06-21
02:49:50

En mentor och rollfigur

Har du sett filmen Gran Torino? Well då förstår du rubriken på detta inlägg. Om inte så tror jag att du kommer att förstå när du läst detta.

I mitt liv har jag
ett par gånger kommit till ett stort vägskäl där jag blivit tvungen att välja en av två vägar. Det jäkliga är att man aldrig hinner reagera eller se det komma. Det är som att man sitter där i sin bil, glidandes som aldrig förr med rutorna nere och Jay Z i högtalarna. Allt går precis som vanligt och så plötsligt, BAM, så händer det. Du kör mot rött och vips så måste du agera. Jag vet fortfarande inte vad det är som gör det men jag misstänker att det handlar om din egna mentala mognad och hur människor runt omkring påverkar dig.

En mentor



Du står där mitt i
korsningen, bilarna kör fort förbi dig och du får svårt att fokusera. Du hamnar som i chock och förstår inte hur du hamnade här. Allt va ju så bra, eller var det inte det? Tankarna snurrar runt likt pizzorna nere hos Hassan. Du tänker att man vill ha det precis som vanligt, utan starksås och lök men samtidigt känner du dig inte helt nöjd och bekväm med det och du vet liksom inte varför. Vill du verkligen släppa det gamla och prova lite lök ändå?

När det väl händer så går det fort. Man kan tycka att man går där i sina gamla skor i samma gamla spår och man tror att det kommer att va så livet ut och så; BAM, rödljus, agera! Lite som i lumpen när jag tänker på det faktiskt. Du som gjort lumpen känner säkert igen det...

Det är precis i dessa lägen som man skulle vilja kunna säga "Jag tar en livlina", eller "Jag väljer att fråga publiken". Men livet är inget avsnitt av Vem vill bli miljonär. Har man tur så har man någon där som kan hjälpa en med beställningen så att man får rätsida på sin pizzaslice, även kallad livet.

Jag tror att du börjar se vart jag vill komma. Just nu känner jag ett enormt behov av en mentor i mitt liv. Någon äldre, kvinna eller man spelar ingen roll. Någon som levt livet, delat sin pizza med andra och lärt sig av det. Någon som kanske precis slutat jobba, som sitter där med 65 års kunskap om företagande, projekt, livet och kanske välgörenhet...

Är du denna någon eller känner denna någon så skall du höra av dig till mig. Hittelön utlovas!

Ps. Ja detta var från början meningen att bli en filmrecension på Gran Torino. Den kommer snart, lovar. Hoppas du inte känner dig lurad =) Ds.


Etiketter: , , ,
Kommentarer:
2010-06-21 @ 05:52:13

Otroligt bra metaforer - kan känna igen både pizzan och behovet av en livlina. Men - det kanske är just det som är livet - att bli serverad så många tillfällen som det bara går - där livlinorna viner runt huvudet och pizzorna smakar bra ibland, tråkigt ibland och stundtals fantastiskt.



Har du kollat med ALMI Företagspartners Mentorprogram? kanske du kan hitta en där? Lycka till

2010-06-21 @ 16:27:15
#2: Petra

Det var en jättebra film och jag hoppas verkligen att du kommer hitta en en kanonmentor som kan se dig för allt vad du är värd och plantera sina finaste frön i dig så du får växa ännu mer !



Stor kram

2010-06-21 @ 19:59:38

Hejsan Lena =) Tack för dom fina orden. Nej dom har jag inte kollat upp men det ska jag absolut göra =) Visste faktiskt inte att dom hade ett mentorprogram.



Jätteskoj att du kommenterade Lena och stort lycka till själv med dina åtaganden =)



Petra: Aw, söt du är. Haha jag fick upp en bild av mig själv som värsta gödselstacken där någon pillar ner massa frön =P Nej skämt och sido, tack för kommentaren och stor kram tillbaks =)



//Patrik Appelquist

Gatubarn.nu -En blogg för gatubarn i Latinamerika

www.Gatubarn.nu

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: