Gatubarn.nu - En resa till soptippen i Nicaragua och tillbaka!

2011-02-28
19:00:00

Baseball, slagsmål och tre små pojkar

I torsdags spelade jag baseball för första gången i mitt liv. Nej förlåt, för andra gången i mitt liv. Vi körde 2on2, fråga mig inte varför men så ville pojkarna att vi skulle göra. Ja det va bara pojkar som ville spela...

Det hela inleddes mycket bra
med mitt lag som utespelare. Grabbarna va faktiskt oförskämt duktiga på att träffa bollen med det stora tunga slagträt. Jag trodde ju att jag skulle ha nytta av mina brännbollskunskaper från Sverige men icke! Att kasta upp bollen själv i luften för att sedan tjonga iväg den är en sak, men att få den skruvad mot sig är en annan =P

baseball i managua



Jag vill inte gå in på detaljer men vi kan konstatera att mitt lag förlorade och att jag förmodligen va den svagaste länken i vår kedja a två personer. Detta trots att jag faktiskt gjorde en "Carrera" eller en "hon ron", en Home Run med andra ord ;)

Vi fortsätter att vara konsekventa med barnen och idag hände en spännande sak. Två killar ryker ihop, jag avvaktar för att se hur det ter sig. Det hela eskalerar ganska snabbt och snart är det full fight. Att snacka funkade inte. Jag tog en under vardera arm och bar ut dom. Väl ute så stod dom faktiskt kvar och, jag skulle väl inte kalla det för att lyssna men dom va ändå där och hörde vad jag sa.

Jag började med att förklara varför
jag tog ut dom, den ena av dom har jag inte behövt ta ut förut nämligen. Sen gav jag dom en chans att komma in igen. Genom att skaka hand med varandra och gräva ner stridsyxan. Båda killarna tittade konstigt på varandra och än konstigare på mig och sen skrattade dom lite nervöst.

baseball i managua


Dessa små pojkar är mer matcho än Don Corleone och Berlusconi tillsammans (förlåt morfar och förlåt Italien) och här gällde det att prata på deras språk. "Men jävlar detta är dömt att misslyckas", tänkte jag! Jag uppmanade dom att skaka hand med varandra men inget hände. Jag sa, "Det är väldigt enkelt. Vi skakar hand som riktiga män. Fast ni kanske inte är män?". "Jo!", svarade den ena pojken snabbt. "Ni kanske är småflickor", sa jag och skrattade lite småelakt. "Nej det är vi inte", svarade han lika snabbt igen.


Jag bad om den enes hand, jag fick den i min vänstra näve. Sen bad jag om den andra killens hand och jag fick den i min högra. Nu stod vi där, tre pojkar, hand i hand. Vi stod där en liten stund, som kändes som jättelänge. Sen slog jag ihop mina händer så att dom två kunde skaka hand och så la jag mina händer över deras och vips så va problemet ur världen, dispyten som bortblåst och dom fick komma in och leka igen.

Etiketter: , , , , ,
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: