Gatubarn.nu - En resa till soptippen i Nicaragua och tillbaka!

2012-12-02
22:56:52

Minnen från lågstadiet

Kommer ni ihåg skolbänken? Så jävla älskvärd! Som en skattkista som bara stod där som ett svart hål, allt gick ner och det kändes som man kunde bevara hemligheter där för alla visste att det var förbjudet att öppna någon annans bänk utan lov. Inga lås behövdes, alltid stängd men alltid tillgänglig. Dekorerad med affischer och teckningar. Jag minns dock inte exakt vad jag hade på undersidan av mitt lock på bänken. Minns du vad du hade?
 
Jag kommer ihåg när jag hade en Tamagochi. Ett sånt där litet elektroniskt husdjur som man skulle mata, rasta och tvätta några gånger om dagen för att han skulle växa och bli stor och lära sig nya trick osv. Den lille rackarn låg i bänken mellan lektionerna. Jag kunde nästan känna kraften från den där den låg i mörkret i bänken. En kraft som gick igenom allt trä i bänken och papper i böckerna för att helt kontrollera mina tankar och få mig att tappa fokus på lektionen. Min Tamagochi blev aldrig särskilt gammal. Hen dog efter att jag glömt ta undan bajset en dag och snart var flugan över. Antingen gick man tillbaks till att spela kula eller byta hockeybilder igen.
 
 
På tal om flugor. Kommer ni ihåg slajmäggen man hade? Dom kom i olika storlekar och färger men låg allt som oftast i små ägg av plast. Min kära mor hade vänligt men bestämt förbjudit mig att ta med denna kladdiga skapelse till skolan. Hon menade på att det är alldeles för kladdigt för att hålla på med. Sur som ett bi satte jag mig på tvären. Hur skulle det kunna bli kladdigt? Man stoppar ju bara ner den i ägget igen?! Självklart kubbade jag iväg till plugget med ägget på fickan. Alla andra slajmade omkring med sina ägg borta vid gungorna och jag ville dit och fippla med mitt slajm också. Jag sprang som en idiot för att hinna ta mig till gungorna och leka lite innan rasten skulle ta slut. Jag springer så fort benen bär och plötsligt händer något. Jag faller, ligger raklång i luften och faceplantar sanden i sandlådan. Ah fan va ont! Men jag överlevde med lite skrubbsår. Vidare mot gungorna!
 
När jag äntligen kommer fram och stolt ska visa dom andra mitt slajm så kör jag ner handen i fickan och inser att ägget har sprukit i fallet. Jag har grönt slajm från knäna till midjan och jag inser direkt att inte ens jag skulle kunna mörka denna fadäs. Jag försöker skrapa ihop så mycket som möjligt av skiten i fickan för att få ihop något som skulle kunna fungera som slajm för tillfället. Men icke, skiten hade blandats med allt skrot jag hade i fickan och det liknade snarare en dåligt jäst deg med grön karamellfärg i.
 
Jag berättar om olyckan för fröken som sedan låter mig gå hem. Mamma var så där lagom nöjd och förmodligen fick jag väl höra ett "vad var det jag sa?".
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: