Gatubarn.nu - En resa till soptippen i Nicaragua och tillbaka!

2012-12-01
03:13:41

Patrik Appelquist 27 år!

Det var en kall vintereftermiddag år 1985, nådens år...
 
Tänk vad livet är häftigt ändå. 27 år. Så mycket som har hänt, så mycket man gjort, så mycket man lärt och så mycket man har kvar att göra och lära.
 
Idag har jag haft en kanondag med en hel del plugg (ja jag har tenta på måndag) och en redig tårta som Lars gjorde med jordgubbssylt, vaniljsås, chokladsås, banan och bilar =P Sjukt god! Jag är mäkta imponerad av Lars tårtbygge må jag säga! Innan det åt vi kinamat och jag fick presenter. Lars hade kokat ihop en hel jäkla kasse med "bra-att-ha-saker" som jag kommer att behöva nu när jag flyttar till eget den 3e =) Martin bjöd på något minst lika viktigt, vin och sprit! Jonas kom senare och han köpt mig ett pepparkakshus =P Så nu vänner får ni skicka recept på sånt där kladdigt socker så att jag kan bygga ihop det ordentligt! 
 
 
Jag fyller 27 men jag kan erkänna att jag ibland känner mig som 57. Inte i kroppen, men i tanken. Svårt att förklara men kanske har det att göra med livsstilen jag har haft och har. Den osläckbara törsten efter kunskap, personlig utveckling och utmaningar. Kanske har det bara med min uppväxt och ett tidigt ansvarstagande att göra. Who knows.
 
När jag va liten sa jag ofta att jag skulle skaffa familj och barn mellan 25 och 30. Idag känner jag att det gott kan få vänta ett par år till. Jag kommer att vara 30 år när jag tar examen från universitetet. Känner jag mig själv rätt så kommer jag vilja röra på mig då. Särskilt om jag lyckats sitta still i tre år för studierna.
 
Jag längtar till USA av någon konstig anledning. Jag vill uppleva New York, Miami och Florida. Jag är ruskigt sugen på att studera en termin utomlands. USA, Kina eller Japan! Det skulle vara något det. Äventyr och utmaningar! 
 
Men jag har nog med utmaningar som det är idag. Skolan tar enormt mycket tid och det i kombination med företaget (Dump Tees) så är schemat fullbokat sedan länge. Det stör mig en aning, eller ganska mycket. Men jag är ruskigt nöjd med utbildningen och tror verkligen att den kommer att hjälpa mig på vägen framåt i mitt liv.
 
Syvende och sist vill jag bara tacka alla goa människor som gjorde min dag idag! Alla ni som ringde, skickade sms eller skrev på facebook eller något annat socialt forum. Tack fina ni!
 
Gracias a todos mis amigos de Nicaragua y España y los otros paises por las llamadas! Les quiero mucho! =)
 
 
 Ronja va också med och firade!
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: