Vågar du drömma?
Skrivet: 2010-08-31, klockan 15:42:38Livet är ingen dans på rosor. Mer som en dans på en rosbuske. Man får sina törnar då och då. Ingen kommer undan. Sorg drabbar oss när vi minst anar det, motgångar likaså. Ditt liv är kanske inte imorgon, vad det var igår.
Livet är för kort för att vi ska ägna oss åt saker som inte gör oss lyckliga. You´ve got one shot! Du får ingen andra chans. Du har ett liv, hur vill du att det ska se ut? Well, take you´r passion and make it happen...
Du vill nog inte ligga där på din dödsbädd och ångra massa saker som du aldrig gjorde i livet. För det är faktiskt så. Enligt studier så ångrar vi oftast saker vi aldrig gjorde när vi hade chansen. Vi ångrar väldigt sällan saker vi gjort. Våra erfarenheter präglar oss som människor och vi lär av alla våra misstag, det gör oss starkare. Och det vill vi sällan byta bort mot något alls.
Väldigt få får sitt drömliv serverat på ett silverfat. Det blir helt enkelt vad man gör det till. Om man vågar försöka. Om man vågar ta steget och ta kontrollen över sitt liv och framtid. Om man vågar ta chanser som dyker upp i livet.
Ta ett kliv åt sidan, ta dig tid, blunda och fundera. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad behöver du för att det ska bli så? Vad behöver du förändra, vad behöver du lära dig? Det är aldrig för sent. Som Niké säger: "Just do it!".
När du va liten hade du säkert högtflygande drömmar om vad du ville bli. Astronaut, miljonär, brandmann eller kanske professionell ryttare. Vad hände sen? När slutar vi människor att drömma? Va det någon som skrattade åt din dröm och sa att det var omöjligt? Tror du att den personen var rädd för att ta steget? Det tror jag också. Men vad vet han om dig och din potential? Vi har en kille i Sverige som är ganska duktig i fotboll. Han drömde när han va 7 år och han drömmer fortfarande...
"Jag skall bli fotbollsproffs i Italien" - Zlatan Ibrahimovic, 7 år gammal.
Rädsla är det som hämmar oss människor mest. Rädsla för att misslyckas. Strunta i människor som skrattar åt dina drömmar. Dom är själva väldigt rädda. Rädda för att ta steget, rädda för att se andra lyckas. You´ve got one shot, döda den svenska janten, våga drömma och börja bygga det liv du vill leva i...
Och du, ge aldrig upp!
Hur ser ditt drömliv ut och vad tror du krävs för att det ska bli så? Finns det något som håller dig tillbaks från att leva det liv du drömmer om?
Etiketter: jantelagen, just do it, ge upp, motivation, inspiration, liv
Jag fick en jävligt bra fråga idag!
Skrivet: 2010-08-05, klockan 22:31:23
Idag fick jag en jättebra fråga, den va så bra så att jag tänkte att jag skulle ägna ett eget litet inlägg åt det hela.
Fråga:
"Hej, jag har en liten fundering.. just nu har du lite över 17 000 kr insamlat, hur ska du lösa det för att få ihop det till 100 000 på så kort tid? och om du inte får ihop det tills det är dags för avfärd kommer du väl inte lägga ut resten själv?
Lite nyfiken efter att sett hur mycket hu har kämpat med projektet. dessutom faller väl konceptet om du inte får ihop 100 000 kr?
C.J"
Svar:
Hejsan C.J, mycket bra fråga! =)
Jag reser i januari oavsett om det samlats in 17.000 eller 100.000 kronor =) Och nej jag kommer inte att kunna lägga ut resten själv för att fylla ut till 100.000 kronor. Så bra tjänar jag inte på Securitas, tyvärr =P
Man får inte glömma att min egna prestation i detta projekt egentligen tar sin start på plats i Costa Rica. Även om jag spenderar en hel del av min lediga tid i detta genom att inspirera andra, vinna förtroende osv.
Det är inte jag som skänker pengarna, det är du och många andra som vill se med egna ögon hur vi hjälper gatubarn i Latinamerika.
Jag bidrar med min tid och energi (och självklart en hel del utgifter till resa, uppehälle och så vidare. )
När jag startade projektet så ville jag ha 3 saker. Hjälpa människor, äventyr och chansen att bygga upp något.
Man kan säga att jag fram till januari nästa år, endast pysslat med att engagera företag, privatpersoner och bloggare att joina detta projekt. Att skapa ett tillräckligt stort förtroende för att du och andra ska ta steget att skänka en krona eller två till barnen. Det är inget förtroende man vinner över en natt idag, inte med tanke på alla skandaler som faktiskt florerar kring välgörenhetsorganisationer.
Däremot så såg jag möjligheten att göra något bra utav detta. Att alla som skänker pengar, för en gångs skull ska få se med egna ögon vad pengarna resulterar i och på ett sätt känna sig involverade i projektet genom att följa uppdateringarna dag för dag på plats. Alla har vi skänkt pengar men har du någonsin fått på svart och vitt vad som hände sen?
I januari och under hela 2011 får jag äntligen chansen att jobba med människor, att hjälpa till. Och i det ingår ett otroligt stort äventyr som jag knappt pallar vänta på nu! =)
En annan sak som inte syns i detta projekt är alla roliga, svåra, konstiga och även (ibland) jobbiga saker som man lär sig hela tiden. Saker om man aldrig annars hade haft en tanke på. Jag har tex lärt mig ruskigt mycket om det administrativa, jag börjar eventuellt spela teater snart och jag har lärt mig saker om Latinamerika och om vår påverkan på kontinenten =) Så det har en otrolig personlig påverkan (utveckling) att göra detta. Något som jag värderar ruskigt högt.
Jag lever för att lära och kan jag göra det samtidigt som jag får hjälpa människor, driva saker och en stor portion äventyr så kommer jag att fortsätta med det så länge jag känner att det passar mig. Därför tycker jag inte att konceptet faller även om vi inte skulle lyckas samla in 100.000 kronor till gatubarnen.
Tack igen för en bra fråga, hoppas du blev nöjd med svaret =)
Etiketter: Gatubarn.nu, gatubarn, välgörenhet, projekt, äventyr, Latinamerika
En mentor och rollfigur
Skrivet: 2010-06-21, klockan 02:49:50Har du sett filmen Gran Torino? Well då förstår du rubriken på detta inlägg. Om inte så tror jag att du kommer att förstå när du läst detta.
I mitt liv har jag ett par gånger kommit till ett stort vägskäl där jag blivit tvungen att välja en av två vägar. Det jäkliga är att man aldrig hinner reagera eller se det komma. Det är som att man sitter där i sin bil, glidandes som aldrig förr med rutorna nere och Jay Z i högtalarna. Allt går precis som vanligt och så plötsligt, BAM, så händer det. Du kör mot rött och vips så måste du agera. Jag vet fortfarande inte vad det är som gör det men jag misstänker att det handlar om din egna mentala mognad och hur människor runt omkring påverkar dig.
Du står där mitt i korsningen, bilarna kör fort förbi dig och du får svårt att fokusera. Du hamnar som i chock och förstår inte hur du hamnade här. Allt va ju så bra, eller var det inte det? Tankarna snurrar runt likt pizzorna nere hos Hassan. Du tänker att man vill ha det precis som vanligt, utan starksås och lök men samtidigt känner du dig inte helt nöjd och bekväm med det och du vet liksom inte varför. Vill du verkligen släppa det gamla och prova lite lök ändå?
När det väl händer så går det fort. Man kan tycka att man går där i sina gamla skor i samma gamla spår och man tror att det kommer att va så livet ut och så; BAM, rödljus, agera! Lite som i lumpen när jag tänker på det faktiskt. Du som gjort lumpen känner säkert igen det...
Det är precis i dessa lägen som man skulle vilja kunna säga "Jag tar en livlina", eller "Jag väljer att fråga publiken". Men livet är inget avsnitt av Vem vill bli miljonär. Har man tur så har man någon där som kan hjälpa en med beställningen så att man får rätsida på sin pizzaslice, även kallad livet.
Jag tror att du börjar se vart jag vill komma. Just nu känner jag ett enormt behov av en mentor i mitt liv. Någon äldre, kvinna eller man spelar ingen roll. Någon som levt livet, delat sin pizza med andra och lärt sig av det. Någon som kanske precis slutat jobba, som sitter där med 65 års kunskap om företagande, projekt, livet och kanske välgörenhet...
Är du denna någon eller känner denna någon så skall du höra av dig till mig. Hittelön utlovas!
Ps. Ja detta var från början meningen att bli en filmrecension på Gran Torino. Den kommer snart, lovar. Hoppas du inte känner dig lurad =) Ds.
Etiketter: mentor, rollfigur, Gran Torino,
I mitt liv har jag ett par gånger kommit till ett stort vägskäl där jag blivit tvungen att välja en av två vägar. Det jäkliga är att man aldrig hinner reagera eller se det komma. Det är som att man sitter där i sin bil, glidandes som aldrig förr med rutorna nere och Jay Z i högtalarna. Allt går precis som vanligt och så plötsligt, BAM, så händer det. Du kör mot rött och vips så måste du agera. Jag vet fortfarande inte vad det är som gör det men jag misstänker att det handlar om din egna mentala mognad och hur människor runt omkring påverkar dig.
Du står där mitt i korsningen, bilarna kör fort förbi dig och du får svårt att fokusera. Du hamnar som i chock och förstår inte hur du hamnade här. Allt va ju så bra, eller var det inte det? Tankarna snurrar runt likt pizzorna nere hos Hassan. Du tänker att man vill ha det precis som vanligt, utan starksås och lök men samtidigt känner du dig inte helt nöjd och bekväm med det och du vet liksom inte varför. Vill du verkligen släppa det gamla och prova lite lök ändå?
När det väl händer så går det fort. Man kan tycka att man går där i sina gamla skor i samma gamla spår och man tror att det kommer att va så livet ut och så; BAM, rödljus, agera! Lite som i lumpen när jag tänker på det faktiskt. Du som gjort lumpen känner säkert igen det...
Det är precis i dessa lägen som man skulle vilja kunna säga "Jag tar en livlina", eller "Jag väljer att fråga publiken". Men livet är inget avsnitt av Vem vill bli miljonär. Har man tur så har man någon där som kan hjälpa en med beställningen så att man får rätsida på sin pizzaslice, även kallad livet.
Jag tror att du börjar se vart jag vill komma. Just nu känner jag ett enormt behov av en mentor i mitt liv. Någon äldre, kvinna eller man spelar ingen roll. Någon som levt livet, delat sin pizza med andra och lärt sig av det. Någon som kanske precis slutat jobba, som sitter där med 65 års kunskap om företagande, projekt, livet och kanske välgörenhet...
Är du denna någon eller känner denna någon så skall du höra av dig till mig. Hittelön utlovas!
Ps. Ja detta var från början meningen att bli en filmrecension på Gran Torino. Den kommer snart, lovar. Hoppas du inte känner dig lurad =) Ds.
Etiketter: mentor, rollfigur, Gran Torino,
Israel, Palestina och krigets lagar
Skrivet: 2010-06-06, klockan 06:57:19Du känner säkert till eller har hört talas om oroligheterna i Israel och Palestina som aldrig tycks ta slut.
För att beskriva situationen i stora drag så handlar det om två folk och ett land. Judarna, araberna och Palestina. Efter första världskriget hade britterna koloniserat Palestina och dom såg mycket positivt till att Palestina skulle bli judarnas internationella hem. Araberna i landet gillade inte idén.
Efter andra världskriget kom förslaget från FN att Palestina skulle delas i två stater. Judarna skulle få en egen stat, Israel. Att 6 miljoner judar förintats gjorde nog att många sympatiserade med judarna under den här tiden.
Efter andra världskriget bestod Palestina av en tredjedel judar som ägde 10% av marken och i FNs förslag om två stater, fick judarna 54% av marken och araberna som utgjorde två tredjedelar av befolkningen och ägde 90% av marken, fick nöja sig med 46% av jorden.
Det säger sig självt att det är som upplagt för problem. Nu är situationen beskriven i stora drag och egentligen ännu mer komplicerad än så.
Senaste veckan har nyheterna handlat om en konvoj av skepp som är på väg till Gaza med förnödenheter. Det är en organisation som heter Ship to Gaza som står bakom skeppen. Men fartygen får inte komma in i hamnen, Israel som kontrollerar gränserna satte P för insatsen och därmed kom inte hjälpen fram.
Det är tragiskt och jag blir så jävla förbannad! Det finns nämligen lagar och regler även i krig, tro det eller ej. Krigets lagar, det hör man på namnet. Dom gäller endast under brinnande krig. MEN...
Det som Israel gjorde, att stoppa, blockera fartyg med förnödenheter som ska in / lämna "fiendens" hamnar får man alltså göra i brinnande krig MEN inte nu pga det nuvarande "fredstillståndet". Lustigt, inte sant? Så tack vare att det just nu inte är något deklarerat "krig" mellan staterna så begår nu Israel ett brott mot fredens folkrätt.
När hjälp inte kommer fram, när skänkta pengarna äts upp av högt uppsatta människor med makt och när statliga myndigheter bara tänker pengar och vinst, då drabbar det den lilla människan. Ofta en civil sådan som står helt utanför makthavarnas politiska spel.
Jag kommer att tänka på mitt eget projekt. Nu ska jag inte in med någon båt full av förnödenheter i Costa Rica och det utspelas heller inget "krig" där men korruptionen genomsyrar landet likt eftersmaken av gammal mjölk. Inte en jävel ska tro att jag böjer mig för korruptionen i Latinamerika! Lätt att säga nu, jag vet. Men det är så det känns!
Mer om det i morgon...
Etiketter: israel, palestina, krigets lagar, latinamerika, costa rica, förnödenheter
För att beskriva situationen i stora drag så handlar det om två folk och ett land. Judarna, araberna och Palestina. Efter första världskriget hade britterna koloniserat Palestina och dom såg mycket positivt till att Palestina skulle bli judarnas internationella hem. Araberna i landet gillade inte idén.
Efter andra världskriget kom förslaget från FN att Palestina skulle delas i två stater. Judarna skulle få en egen stat, Israel. Att 6 miljoner judar förintats gjorde nog att många sympatiserade med judarna under den här tiden.
Efter andra världskriget bestod Palestina av en tredjedel judar som ägde 10% av marken och i FNs förslag om två stater, fick judarna 54% av marken och araberna som utgjorde två tredjedelar av befolkningen och ägde 90% av marken, fick nöja sig med 46% av jorden.
Det säger sig självt att det är som upplagt för problem. Nu är situationen beskriven i stora drag och egentligen ännu mer komplicerad än så.
Senaste veckan har nyheterna handlat om en konvoj av skepp som är på väg till Gaza med förnödenheter. Det är en organisation som heter Ship to Gaza som står bakom skeppen. Men fartygen får inte komma in i hamnen, Israel som kontrollerar gränserna satte P för insatsen och därmed kom inte hjälpen fram.
Det är tragiskt och jag blir så jävla förbannad! Det finns nämligen lagar och regler även i krig, tro det eller ej. Krigets lagar, det hör man på namnet. Dom gäller endast under brinnande krig. MEN...
Det som Israel gjorde, att stoppa, blockera fartyg med förnödenheter som ska in / lämna "fiendens" hamnar får man alltså göra i brinnande krig MEN inte nu pga det nuvarande "fredstillståndet". Lustigt, inte sant? Så tack vare att det just nu inte är något deklarerat "krig" mellan staterna så begår nu Israel ett brott mot fredens folkrätt.
När hjälp inte kommer fram, när skänkta pengarna äts upp av högt uppsatta människor med makt och när statliga myndigheter bara tänker pengar och vinst, då drabbar det den lilla människan. Ofta en civil sådan som står helt utanför makthavarnas politiska spel.
Jag kommer att tänka på mitt eget projekt. Nu ska jag inte in med någon båt full av förnödenheter i Costa Rica och det utspelas heller inget "krig" där men korruptionen genomsyrar landet likt eftersmaken av gammal mjölk. Inte en jävel ska tro att jag böjer mig för korruptionen i Latinamerika! Lätt att säga nu, jag vet. Men det är så det känns!
Mer om det i morgon...
Etiketter: israel, palestina, krigets lagar, latinamerika, costa rica, förnödenheter
Visdomsord från en fotbollstränare och en alkemist
Skrivet: 2010-02-12, klockan 13:15:00När jag va en liten knatte och spelade fotboll så ropade ofta tränaren "Appelquist för i helvete, släpp fokus på bollen, titta upp!"
Hur fan ska jag kunna se vad jag gör av bollen om jag inte tittar på den!? Tänkte jag. Vad jag inte tänkte på var att...Hur skulle jag veta VART jag skulle göra av bollen om jag inte såg vilka möjligheter som dök upp runt omkring mig? I straffområdet till exempel...
Säga vad man vill, men tränaren kunde inte ha mer rätt redan då. Detsamma tror jag gäller i "verkliga livet" också.
Hur många gånger kör man inte bara ner huvudet och fokuserar på en viss upp gift (läs: plugg, jobb osv)? Glömmer allt som händer runt omkring en, missar kanske det viktigaste av resan och framförallt möjligheterna som dyker upp runt omkring en...
Jag hittade ett bra litet citat om detta ur boken Alkemisten, skriven av Paulo Coelho. Kanske är detta svaret på hur man hittar balansen i livet...
Etiketter: Coelho, alkemisten, visdomsord, fotbollHur fan ska jag kunna se vad jag gör av bollen om jag inte tittar på den!? Tänkte jag. Vad jag inte tänkte på var att...Hur skulle jag veta VART jag skulle göra av bollen om jag inte såg vilka möjligheter som dök upp runt omkring mig? I straffområdet till exempel...
Hur många gånger kör man inte bara ner huvudet och fokuserar på en viss upp gift (läs: plugg, jobb osv)? Glömmer allt som händer runt omkring en, missar kanske det viktigaste av resan och framförallt möjligheterna som dyker upp runt omkring en...
Jag hittade ett bra litet citat om detta ur boken Alkemisten, skriven av Paulo Coelho. Kanske är detta svaret på hur man hittar balansen i livet...
"Där var en gång en gammal man som bad sin son att söka upp den visa alkemisten för att få reda på
livets hemlighet. Han sökte länge och väl efter alkemisten och hittade honom slutligen. Han frågade honom va d hemligheten till ett lyckligt och framgångsrikt liv var – utan att säga något, gav alkemisten honom en silversked och hällde några droppar olivolja på den. Alkemisten sade sedan till honom att att gå runt i slottet i två timmar utan att spilla ut den. Mannen var förvånad men gjorde som han blev tillsagd. Han gick förbi den underbara gården, de magnifika trädgårdarna, de fantastiska tavlorna och landskapen. Efter två timmar kom han tillbaka, stolt över att inte ha spillt en endaste droppe.
Alkemisten frågade honom om han lagt märke till alla de fantastiska omgivningarna, träffat människorna och sett trädgårdarna. Mannen skakade huvudet i skam, han hade fokuserat så mycket på att inte spilla olivoljan att han inte sett allt som hände runt omkring. Alkemisten bad honom att gå runt i slottet igen. Mannen gjorde det och hade den bästa upplevelsen i sitt liv, såg saker han förmodligen aldrig skulle se igen. När han kom tillbaka bad alkemisten honom att titta efter i skeden. Mycket riktigt hade han tyvärr spillt ut oljan.
Alkemisten berättade för honom att hemligheten till ett framgångsrikt och lyckligt liv var att njuta av livet och omgivningen samtidigt som man ser till att inte spilla ut oljan."
livets hemlighet. Han sökte länge och väl efter alkemisten och hittade honom slutligen. Han frågade honom va d hemligheten till ett lyckligt och framgångsrikt liv var – utan att säga något, gav alkemisten honom en silversked och hällde några droppar olivolja på den. Alkemisten sade sedan till honom att att gå runt i slottet i två timmar utan att spilla ut den. Mannen var förvånad men gjorde som han blev tillsagd. Han gick förbi den underbara gården, de magnifika trädgårdarna, de fantastiska tavlorna och landskapen. Efter två timmar kom han tillbaka, stolt över att inte ha spillt en endaste droppe.
Alkemisten frågade honom om han lagt märke till alla de fantastiska omgivningarna, träffat människorna och sett trädgårdarna. Mannen skakade huvudet i skam, han hade fokuserat så mycket på att inte spilla olivoljan att han inte sett allt som hände runt omkring. Alkemisten bad honom att gå runt i slottet igen. Mannen gjorde det och hade den bästa upplevelsen i sitt liv, såg saker han förmodligen aldrig skulle se igen. När han kom tillbaka bad alkemisten honom att titta efter i skeden. Mycket riktigt hade han tyvärr spillt ut oljan.
Alkemisten berättade för honom att hemligheten till ett framgångsrikt och lyckligt liv var att njuta av livet och omgivningen samtidigt som man ser till att inte spilla ut oljan."
Etik & moralfråga - Är barnarbete alltid fel?
Skrivet: 2010-02-03, klockan 03:26:05
En vis kvinna skickade mig ett långt email innehållande några frågor som kan vara värda att fundera på när man bedriver ett välgörenhetsprojekt som jag gör. Några utav frågeställningarna hade jag funderat på tidigare, andra hade jag aldrig ens reflekterat över. Jag vill vara så väl förberedd som möjligt när jag åker till Latinamerika, därför måste jag grubbla på detta och ta reda på vad jag själv tycker...
Nu behöver jag din hjälp, din åsikt, oavsett vad du tycker. Svara anonymt om du känner för det, huvudsaken jag får veta vad du tycker och hur du tänker.
Fråga: Är det alltid fel att hjälpa ett barn att skaffa sig ett inkomstbringande yrke?
Hjälpfrågor;
Är det någonsin okey för företag att ha barn jobbandes för sig?
Är det någonsin okey för föräldrar att tvinga ut sina barn på jobb?
Finns det tillfällen då det är okey för tex en biståndsarbetare (som mig) att hjälpa ett barn till ett jobb för att slippa gatan?
Etiketter: barnarbete, välgörenhet, gatubarn, biståndsarbete, etik, moral
Vill du ändra på något här i världen?
Skrivet: 2010-01-12, klockan 12:23:49Många vill ändra på saker och ting här i världen. Många anser att mycket är åt helvete fel eller borde skötas på andra sätt. Men många gör inte mer än att gnälla över det, utan att komma med en lösning på problemet.
Det är bara att inse, problemet finns där tills denna "någon" kommer med en lösning på det.
Detta kan särskillt kännas igen på arbetsplatser. Kollegor som är missnöjda med saker och som istället för att ta det med den personen som verkligen kan göra något åt det (chefen) spyr ur sig allt inför kollegorna istället och i många fall skapar en tråkig arbetsmiljö. Jag vet hur det är, jag har själv vart där och det är nog värt att tänka på och lära utav.
Och vilket tror du chefen föredrar? Att få in klagomål på klagomål om något som inte funkar eller få in klagomål med en eventuell lösning på problemet?
Vill man ha något gjort eller förändra någonting så måste man antingen göra det själv eller se till att den som kan göra något åt det får reda på det!
Jag vill ändra på sättet att bedriva välgörenhet, därför startade jag Gatubarn.nu -Välgörenhet för gatubarn på nätet.
Tycker du att något är åt helvete fel här i världen, har du någon lösning? Skriv och berätta. Kanske startar vi ett projekt tillsammans för att försöka lösa det? Vem vet...
Det är bara att inse, problemet finns där tills denna "någon" kommer med en lösning på det.
Detta kan särskillt kännas igen på arbetsplatser. Kollegor som är missnöjda med saker och som istället för att ta det med den personen som verkligen kan göra något åt det (chefen) spyr ur sig allt inför kollegorna istället och i många fall skapar en tråkig arbetsmiljö. Jag vet hur det är, jag har själv vart där och det är nog värt att tänka på och lära utav.
Och vilket tror du chefen föredrar? Att få in klagomål på klagomål om något som inte funkar eller få in klagomål med en eventuell lösning på problemet?
Vill man ha något gjort eller förändra någonting så måste man antingen göra det själv eller se till att den som kan göra något åt det får reda på det!
Jag vill ändra på sättet att bedriva välgörenhet, därför startade jag Gatubarn.nu -Välgörenhet för gatubarn på nätet.
Tycker du att något är åt helvete fel här i världen, har du någon lösning? Skriv och berätta. Kanske startar vi ett projekt tillsammans för att försöka lösa det? Vem vet...
"Själv är bästa dräng"
En match i mörker för Sverige
Skrivet: 2009-03-30, klockan 02:32:53Så var det klart för denna gången. Från pyramiderna i Egypten till ringmuren i Visby släcktes det ner mellan 20.30-21.30 igår. Manifestationen anses mycket lyckad särskillt då Kina och Indien som inte var med förra året nu hade tagit sig i kragen och ställt upp. Jag gjorde som planerat, släckte ner hela lägenheten och ringde på hos grannen. Mycket trevlig kille som också skulle se matchen och till och med bjöd på en bira! Läs mer här om hur Earth Hour gick.
Jag deltog i manifestationen, gjorde du? Eller är du kanske den lille syndaren som bor i huset på bilden under? =P
Det var inte bara där det var mörkt. Nej, ett mörker lade sig över Dragao-stadion igår när Portugal - Sverige spelade 0-0. Är vi nöjda med det? Nja, nog för att Portugal må hända ha världens bästa spelare i sitt lag och att Sverige har en av världens bästa lirare avstängd men skulle vi inte ha vunnit? Eller kräver vi för mycket av vårat blågult? Ledningen för landslaget är positiva och har alla redan börjat leta hotell i Sydafrika där VM går av stapeln 2010.
6 stycken matcher återstår för Sverige i VM kvalet och det är segrarna i dom 9 grupperna som går vidare till VM-slutspel. Dock finns även en chans att gå vidare som grupptvåa, de 8 bästa grupptvåorna lirar nämligen en playoff där fyra lag till slut går vidare till VM-slutspel.
Jag minns stämningen under förra VM, så härligt det var! Det var sommar, fint väder och alla gick runt med blå-gula tröjor på stan. Svenskar som utlänningar, gamla som unga, tillsammans, för Sverige! Vad härligt det är att dela känslorna med andra. Man jublar tillsammans vid vinst och gråter tillsammans vid förlust. Det är kärlek!
Jag tror ändå på våra vikingar i blågult. Det gör jag alltid och ställer alltid höga krav på dem.
Självklart går vi vidare till VM och där ska vi ha medalj! Basta!
Jag deltog i manifestationen, gjorde du? Eller är du kanske den lille syndaren som bor i huset på bilden under? =P
Det var inte bara där det var mörkt. Nej, ett mörker lade sig över Dragao-stadion igår när Portugal - Sverige spelade 0-0. Är vi nöjda med det? Nja, nog för att Portugal må hända ha världens bästa spelare i sitt lag och att Sverige har en av världens bästa lirare avstängd men skulle vi inte ha vunnit? Eller kräver vi för mycket av vårat blågult? Ledningen för landslaget är positiva och har alla redan börjat leta hotell i Sydafrika där VM går av stapeln 2010.
6 stycken matcher återstår för Sverige i VM kvalet och det är segrarna i dom 9 grupperna som går vidare till VM-slutspel. Dock finns även en chans att gå vidare som grupptvåa, de 8 bästa grupptvåorna lirar nämligen en playoff där fyra lag till slut går vidare till VM-slutspel.
Jag minns stämningen under förra VM, så härligt det var! Det var sommar, fint väder och alla gick runt med blå-gula tröjor på stan. Svenskar som utlänningar, gamla som unga, tillsammans, för Sverige! Vad härligt det är att dela känslorna med andra. Man jublar tillsammans vid vinst och gråter tillsammans vid förlust. Det är kärlek!
Jag tror ändå på våra vikingar i blågult. Det gör jag alltid och ställer alltid höga krav på dem.
Självklart går vi vidare till VM och där ska vi ha medalj! Basta!
Plötsligt händer det...
Skrivet: 2009-03-23, klockan 00:58:05Är det inte lustigt egentligen? Skrev häromdagen ett inlägg om att man ska ta till vara på chanserna som erbjuds i livet och att man kan påverka så mycket själv i sin frånvaro...eller jag menar tillvaro såklart!
Och så idag, sitter jag och några vänner i bilen på väg till Kolsva (ytterliggare en pytteliten härkeort i Västmanland) för att äta middag. Så berättar min polare att eftersom både han och hans bror blev drabbade av varsel så ska dom nu prova på något nytt och starta eget företag. That´s the spirit! Lycka till!
Vilken olustig situation vårat land har hamnat i egentligen. En annan som är 23 år har aldrig blivit påverkad av sådana här fenomen som varsel och finanskriser förut. Ni som är lite äldre kanske vet hur man tar sig igenom sådana här tider?
Jag pratade med en kompis lillebror i förrgår, han är 20 år och valde att plugga i ett år efter gymnasiet. Han tänkte sedan skaffa sig ett jobb, få lite klirr i kassan, flytta hemifrån och börja sitt egna liv. Men den killen verkar få vänta ett tag med att börja skriva sin alldeles egna historia. Han berättade att han hade sökt 25 stycken jobb den senaste månaden, 14 hade tackat nej direkt, övriga hade inte ens besvärat sig med att höra av sig igen.
Försvarsmakten bygger en lagercentral i Arboga som ska bemannas av ca 100 stycken lagerarbetare. Hur många sökanden tror ni dom hade per tjänst då? Jo det ska jag tala om, 46 stycken sökande PER tjänst. Hur stor chans har då min kompis lillebror som varken har truckkort eller arbetslivserfarenhet att få en av dom här 46 tjänsterna? Nej, han har nog större chans att vinna BigBrother i Saudiarabien. Jag kan se personalrekryteraren framför mig, hur han sitter där på sitt kontor och bara luktar på blommorna...Nej sorry fel story! Hur han sitter där och skrattar förnöjt, vältrar sig i ansökningar. Han kommer att ha i runda slängar 5000 personer att välja mellan. Och tror vi att det finns 100 högkvalificerade människor som har mer än 3 års arbetslivserfarenhet och truckkort bland dessa 5000 personer? Ja det tror jag.
Vad ska man säga, välkommen till livet lillebror! Din tid kommer, Sverige är lite upptaget just nu bara.
"Hej och välkommen till livet! Det är många som söker just nu, du är placerad i kö. Ditt könummer är 5...tusen!"
Och så idag, sitter jag och några vänner i bilen på väg till Kolsva (ytterliggare en pytteliten härkeort i Västmanland) för att äta middag. Så berättar min polare att eftersom både han och hans bror blev drabbade av varsel så ska dom nu prova på något nytt och starta eget företag. That´s the spirit! Lycka till!
Vilken olustig situation vårat land har hamnat i egentligen. En annan som är 23 år har aldrig blivit påverkad av sådana här fenomen som varsel och finanskriser förut. Ni som är lite äldre kanske vet hur man tar sig igenom sådana här tider?
Jag pratade med en kompis lillebror i förrgår, han är 20 år och valde att plugga i ett år efter gymnasiet. Han tänkte sedan skaffa sig ett jobb, få lite klirr i kassan, flytta hemifrån och börja sitt egna liv. Men den killen verkar få vänta ett tag med att börja skriva sin alldeles egna historia. Han berättade att han hade sökt 25 stycken jobb den senaste månaden, 14 hade tackat nej direkt, övriga hade inte ens besvärat sig med att höra av sig igen.
Försvarsmakten bygger en lagercentral i Arboga som ska bemannas av ca 100 stycken lagerarbetare. Hur många sökanden tror ni dom hade per tjänst då? Jo det ska jag tala om, 46 stycken sökande PER tjänst. Hur stor chans har då min kompis lillebror som varken har truckkort eller arbetslivserfarenhet att få en av dom här 46 tjänsterna? Nej, han har nog större chans att vinna BigBrother i Saudiarabien. Jag kan se personalrekryteraren framför mig, hur han sitter där på sitt kontor och bara luktar på blommorna...Nej sorry fel story! Hur han sitter där och skrattar förnöjt, vältrar sig i ansökningar. Han kommer att ha i runda slängar 5000 personer att välja mellan. Och tror vi att det finns 100 högkvalificerade människor som har mer än 3 års arbetslivserfarenhet och truckkort bland dessa 5000 personer? Ja det tror jag.
Vad ska man säga, välkommen till livet lillebror! Din tid kommer, Sverige är lite upptaget just nu bara.
"Hej och välkommen till livet! Det är många som söker just nu, du är placerad i kö. Ditt könummer är 5...tusen!"
Blir man gladare med åren?
Skrivet: 2009-03-19, klockan 17:08:56Jag jobbade med en kollega häromdagen och efter att vi jobbat tillsammans några timmar så pratade vi om vad härligt det är med människor som kan bjuda lite på sig själva. Människor som kan bemöta andra människor med ett leende eller snälla ord. I mitt jobb träffar jag ganska mycket människor. Många av dom jobbar i butik och ger någon sorts service. Är det inte meningen att man ska vara lite serviceminded då? Nu för tiden blir jag nästan förvånad om jag blir bemött av en glad och trevlig människa på andra sidan disken. Och när jag frågar hur deras dag varit så ser dom ut som om dom sätt ett spöke. Är det en sån konstig fråga? Enligt mig är det inte det, men är det så att ingen annan tidigare frågat dem om hur deras dag har varit? Kan tillägga att jag träffar dessa personer ungefär 4 gånger i månaden inom jobbet då dom har anlitat företaget som jag jobbar på som entreprenör.
Men, min kollega menade i alla fall på att man blir gladare med åren. Att ju äldre man blir desto mer skrattar man, även för saker som kanske inte är jätteroliga men kanske för att det bara är trevligt?
Jag hoppas att det stämmer, jag gillar folk som verkligen bryr sig. Människor som kan bete sig och har social kompetens.
Tänk på det och prova gärna själva. Ställ en liknande fråga till någon som ni jobbar med eller ser då och då och se hur dom reagerar så får jag veta om det finns fler glada människor där ute. =)
Men, min kollega menade i alla fall på att man blir gladare med åren. Att ju äldre man blir desto mer skrattar man, även för saker som kanske inte är jätteroliga men kanske för att det bara är trevligt?
Jag hoppas att det stämmer, jag gillar folk som verkligen bryr sig. Människor som kan bete sig och har social kompetens.
Tänk på det och prova gärna själva. Ställ en liknande fråga till någon som ni jobbar med eller ser då och då och se hur dom reagerar så får jag veta om det finns fler glada människor där ute. =)
En dag på landet...
Skrivet: 2009-03-09, klockan 02:44:18Var i Uttersberg idag, och vart fan ligger det tänker du? Man kan säga att det ligger mitt ute i obygden mellan Härkeberga och sjumilaskogen. Dock väldigt trevliga människor som bor där. Dom bjöd på mat, fika och en hel hög med pinsamma hemmafilmer på min kompis som barn =P Är det inte helt fantastiskt underbart med dessa hemmafilmer som folk har hemma? Längst ner i någon glömd byrålåda. En rulle som ingen egentligen vill titta på men som alltid dammas av med
jämna mellanrum och man tvingas se sig själv sjunga carola i badkaret eller någon avlägsen släkting som efter för många glas vin dansar balongdansen (eftersom man har fått förklarat för sig att det var populärt på den tiden) =P
Hade en mycket intressant konversation med min flickvän idag angående religion och värderingar. Det började egentligen med att hon helt plötsligt va sur som en citron och vägrade berätta varför. Känner ni grabbar igen er här eller!? Jag i min tur blev ju irriterad på henne eftersom hon inte berättade vad det hela handlade om. Och så säger jag lite skämtsamt "Ärligt, har jag gjort något eller är det bara pms?" INTE populärt...Rekomenderar inte er grabbar att ställa denna frågan, även om tjejen beter sig konstigt och ni inte får svar på varför... =)
Jag funderar på att lägga ut konversationen här för att se va ni tycker om det hela. Ja alltså inte om pms utan diskussionen om religion och värderingar.
Tillbaks till startsidan
